…En inackorderingsplats för hågkomna och glömda rum

Likt ett pussel inventeras rum efter rum i Livet – en bruksanvisning av Georg Perec och så tänker vi att Rummets Rymder 1974 skulle kunna växa. Projektet kan resa en arkitektonisk struktur, en inackorderingsplats, för rum som träder fram ur visuellt okända vrår. Vi föreställer oss att ett antal konstnärers hågkomna och glömda rum möts, både som rumslig gestaltning i en utställning, och som litterär text i en publikation.

Konstnärer vars färdiga verk har en tydlig koppling till året 1974, och minne/glömska/rum får förfrågan om att bidra till utställningen med sitt verk och en litterär text. Andra konstnärer som arbetar på ett besläktat sätt får förfrågan om att göra ett nytt verk och en ny text för utställningens specifika situation. För oss finns en ambition om att låta texternas roll i utställningen framträda som gestaltande snarare än instrumentella och didaktiska. Vi skulle vilja samarbeta med konstnärer som är intresserade av en nära dialog om verk och text. Till skillnad från den hemlighetsfulla processen under Är där här, skulle vi vilja arbeta både redaktionellt och curatoriskt med utställande konstnärer i Rummets Rymder 1974.

Bakgrund: Rummets Rymder 1974

Projektets idé finns återigen att finna i Är där här. I konceptet för projektet ingick ytterligare ett uppdrag för deltagarna, vilket var att vakta galleriet under två dagar och att under den tiden beskriva ett rum till vilket man återvänt under sitt liv i minnet, drömmen eller via andra mer eller mindre medvetna vägar. Vår tanke var att detta material skulle kunna utgöra starten på Är där här Kapitel 2. Situationen då vi satt för oss själva i ett halvtomt galleri med en uppgift att utföra blev kanske en kringgående rörelse in i ett mer personligt och oförutsett utforskande. Uppdragets begränsning tvingade oss in i andra metoder.

Jag, Cecilia, skrev en text som förde mig bakåt i tiden, in i ett rum vars detaljrikedom förvånade mig och mitt snokande där visade alla tecken på pinsamhet, pulsökning och begär från denna tid då jag var 13 år (1974). Jag fann det hela mycket utlämnande, Kristina däremot uppfattade textens detaljskärpa som besläktad med Perecs torra saklighet, poesi och humor. Texten visar att glömskan kan vara lika påtaglig som minnet och jag skulle gärna vilja utveckla texten till en fysisk form som samtidigt uttrycker fysisk närvaro och försvinnande.

Jag, Kristina, försöker närma mig min mors nedbrunna barndomshem som jag aldrig upplevt. Genom andras minnen och genom det kobolt som bröts ur marken huset stod på försöker jag röntga fram en fantombild. För mig var utmaningen att skriva fram en målning. När jag i texten refererar till ett citat av Perec inser jag att det år min mors hus brann ned skriver Perec Rummets Rymder, 1974.

”Rummet (Fortsättning och Avslutning)

Jag skulle vilja att det fanns platser som var stabila, orubbliga, oantastliga, orörda och nästan onåbara, oföränderliga, rotade; platser som skulle kunna fungera som referenser, utgångspunkter, källor: /---/

Sådana platser finns inte, och det är just för att de inte finns som rummet behöver ifrågasättas, upphör att vara självklart, upphör att vara införlivat, upphör att vara tillgängligt. Rummet är tvivel: jag måste oupphörligen markera det, beteckna det; det tillhör mig aldrig, det är mig aldrig givet, jag måste erövra det.

Mina rum är ömtåliga: tiden kommer att förbruka dem, kommer att förgöra dem, inget kommer längre att se ut som det gjorde tidigare, mina minnen kommer att förråda mig, glömskan kommer att smyga sig in i mitt minne; utan att känna igen dem kommer jag att betrakta några gulnade foton med slitna kanter. /---/

Rummet förflyktigas liksom sand som rinner mellan fingrarna. Tiden segrar och lämnar mig bara formlösa brottstycken:

Skriva: omsorgsfullt försöka bevara något, låta något överleva: rädda några särskilda spillror från tomrummet som breder ut sig, någonstans lämna ett spår, ett avtryck, ett märke eller några tecken.” Paris, 1973–1974

Övriga medverkande konstnärer: Mohamed Camara, Mali, Yorjander Capetillo Férnandez, Kuba, Kristina Jansson Sve, Christina Langert Sve, Joanna Lombard Sve, Cecilia Nygren Sve, Malin Pettersson Öberg Sve